Min kollega Erik på Matchcoach fick frågan om vad han åstadkommit i tennislivet och de viktigaste lärdomarna han fått längs vägen. Här är utdrag av hans svar:

Det jag är mest stolt över i min tenniskarriär är att jag fick chansen att spela Div 1 tennis i USA och där vann större delen av de matcher jag spelade för laget, men det var nära på att det inte ens hade varit möjligt.

Svackan

När jag var 15/16 kom jag in i en total svacka där jag tillslut tog beslutet att inte tävla på ett halvår, men att lägga av var också på tal. Min efterhandsanalys av vad som hände var att jag kom in i puberteten och tappade den kontroll som tidigare hade varit mitt vapen. Min spelstil var och är att få in många bollar i banan, ha stor variation i spelet och tvinga in motståndaren i långa dueller med fysiskt spel.

Det ska även tilläggas att jag är vänsterhänt. När jag förlorade kontrollen var mina jämnåriga motståndare på väg ut ur denna tuffa period plus att de hade fördelen att de nu var större och slog klart hårdare än mig. Jag förlorade ett av mina största vapen helt enkelt och sakta men säkert förlorade jag självförtroendet också.

När det var som värst i matchsituation kunde jag knappt sätta en forehand i banan. Det hade låst sig helt mentalt. Efter en förfärlig match där jag bara fick fyra game mot en spelare som inte fått ett game mot mig tidigare valde jag att sluta tävla och lämnade W.O i de två andra klasserna jag var med i.

Omstart

De kommande månaderna trappade jag ned min tennissatsning och spelade endast tre gånger i veckan i flera månader. Tillslut, efter att ha sänkt mina förväntningar från att tycka att jag skulle vara på min normala nivå till den realistiska nivån där jag nu befann mig, fick jag tillbaka självförtroendet och sedan tävlingssuget.

När jag väl valde att tävla igen hade jag inställningen att jag skulle spela 10 bra matcher innan jag utvärderade resultatet. En bra match definierades som en match som hade varit jämn. Detta var ett tips jag fick från en coach. Och jag tycker att det är ett fenomenalt tips, för de flesta av oss utvärderar sina prestationer alldeles för tidigt. Det tar ett bra tag att bli matchvan/bekväm i matchsituation och därför ska utvärderingen av prestationer inte göras om inte matchvanan finns där, oftast kommer det bara resultera i besvikelse.

Jag valde även att vara med i en turnering jag visste var på en lägre nivå än tidigare (Detta har även gjorts av stjärnor som Söderling och Agassi). Jag spelade inte speciellt bra de första matcherna, men jag gjorde ingen utvärdering av prestationen. Efter 15 matcher på fyra månader var matchvanan tillbaka.

Revanschen

Ett år efter den förfärliga matchen mötte jag samma spelare i samma turnering och släppte bara ett game! Det jag tog med mig från denna svacka är att ha tålamod, realistiska förväntningar och utvärdera aldrig en prestation/resultatet av en match när du inte är matchvan.     

– Erik Artursson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *